Jobbiga känslor

Är det möjligt att slippa sådana? Ja, i alla fall delvis.
 
Alla har varit med om att känslorna tar över. Det kan vara vilken känsla som helst, de funkar ungefär på samma sätt allihop. Ibland är det ok, ett sätt att läka och bearbeta. Andra gånger kanske det handlar om en överreaktion. Det är dem vi pratar om nu. De som är mer till hinder än hjälp.
 
En känsla är ett gensvar på en tanke. Om jag, istället för att åka med i en tankeloop, stannar upp bara en millisekund, så kanske jag hinner bryta förloppet och kolla på vad som händer inuti. Jag hinner se tanken. 
 
När jag upptäcker och sätter ord på en tanke, blir den automatiskt mindre. Bara det är ju bra. Känslan funkar likadant. När du sätter neutrala ord på en känsla, så får den inte längre något bränsle att leva av. Den minskar ofta. För att en känsla ska hållas vid liv, behöver antingen samma tanke finnas kvar, eller följas en ny liknande tanke. 
 
Med träning kan man bli expert på att se tankarna och att sätta ord på dem, så att känslan inte växer, utan fortsätter vara hanterbar. Alla är nervösa i vissa sammanhang, kanske till och med rädda, men ofta går det att hålla på en nivå som gör att man inte begränsar sig. Och att man inte håller inne sitt fantastiska sanna jag, utan låter andra få ta del av det. Och samtidigt få chansen att leva och göra det man vill, utan en massa rädslor.
 
Känslor är aldrig fel, bli vän med dem.

/Susanne