När barnet blir av med glädjen

När vi tänker på blockerade, undantryckta och oförlösta känslor, är det lätt att fokusera på ilska, sorg, besvikelse och oförrätter. Det är lätt att glömma eller hoppa över känslan glädje.

Vi är många som har varit med om händelser som har suddat ut och spolat bort barnets glädje.
När glädjen försvinner tidigt i livet, så ersätts den ofta med känslor av ansvar, allvar och kontroll. Vi försöker bära omgivningen, hålla vardagen flytande och se till att alla har det så bra som möjligt.
För då kan vi också andas ut en stund, kanske slappna av en smula. Utan att för en sekund tappa överblicken förstås. Vi bygger murar runt oss själva för att dölja hur vi mår på insidan. Omgivningen har sällan en aning om att glädjen är lämnad som deposition för att vi ska kunna andas.

Tro inte att vi saknar glädje.
Nej, tvärtom. Många av oss har lärt sig konsten att lyfta tillvaron med skämt – ofta svart humor och ironi, och har lätt för att skratta. Men det betyder inte nödvändigtvis att glädjen finns där på riktigt. Det är många gånger bara en överlevnadsstrategi.

Människan strävar alltid efter balans, oftast omedvetet. För att orka fortsätta leva med en undantryckt glädje, blir humorn helt nödvändig. När det händer saker i livet som rycker bort glädjen, tar vi till substitutet humor.

Själv blev jag ganska förvånad när det var glädjen som dök upp som den oförlösta känslan. Den ville ha mer plats, vara min följeslagare och förgylla mina dagar. När jag tog mig tid att se efter så var det inte svårt att se när den grävdes ner och försvann. Det var inte lika lätt att se hur jag skulle öppna dörren för den igen.

Idag är det många människor som längtar efter mer glädje i vardagen. Ansvar och tyngd lägger sig som ett ok över våra axlar.

Hur hittar vi tillbaka till den?

• Vi behöver lita på den, att den inte ska svika oss igen.
• Vi behöver förstå att det som hände inte är ’vårt fel’.
• Vi behöver tro på att det är ok att känna glädje, även om andra inte alltid har det bra.
• Vi behöver inse att vi har ansvar bara för oss själva, och att andra får ta sitt eget ansvar.
• Vi behöver sätta oss själva i första rummet, och inse att det är det enda rätta.
• Vi behöver ge oss själva den kärlek som vi inte fick då – det kan vi.
• Vi behöver förstå att vi är VÄRDA den.

Vi är värdefulla, gudomliga varelser som består av den kärlek som fyller hela Universum. Ingen och ingenting kan ta bort eller ändra på det. Det är vad vi ÄR.

/Susanne