Undertryckta känslor

I vår strävan att vara i balans och kontrollera oss själva och vår tillvaro, kan vi ibland bli som en tryckkokare. En behållare som ska bära alla känslor vi trycker ner, alla händelser som vi ska hantera ”sen”, all skuld och skam över saker som vi lastar oss själva för osv.
 
Det är lätt att glömma bort vad som händer inom oss de gånger vi lägger locket på. Vi missar sedan också ofta att ta hand om oss själva och det som vi inte tillät just då.
 
Efteråt försöker vi kanske förtränga ”det där som hände”, men allt som vi är med om finns kvar i oss på någon nivå. Det mesta kan vi hantera och det försvinner ganska snart eller så småningom ur vårt system. Men inte allt gör det.
 
En del saker behöver vår omsorg, behöver bli sett och hört. Behöver en kram, ett förlåt, ett ”du är helt ok”, tröst och kärlek. Det är här vi som vuxna verkligen har chansen att ta vårt eget ansvar och ge till oss själva det vi behöver, att ta hand om oss och det som finns i behållaren.
 
Gör vi inte det, så kommer tryckkokaren att förr eller senare börja pysa och fräsa. Fortsätter vi ändå att försöka hålla locket på plats, så kommer explosionen. Ett raseriutbrott med jobbiga följder, en sorg och känslor av ensamhet och övergivenhet, eller den omtalade väggen som gör att kroppen inte längre lyssnar…
 
Att vara en positiv och glad människa innebär inte att aldrig hantera skit!
 
Ta för vana att sätta dig i lugn och ro någon gång i veckan. Ha en intention att stötta din kropp i sitt arbete att hålla rent hus. Tänk dig att det som sitter fast där inne, är något som behöver din omsorg och ta hand om det så som du skulle med ett hjälplöst barn. Se för dig hur du lastar av bagage för att lättare kunna fortsätta ditt livsäventyr.
 
Lyssna inåt, försök se vilket behov som behöver mötas just där, och ge det till dig själv. Försök se ett större perspektiv, vad är riktigt och vad är viktigt, egentligen. Ha överseende och tålamod – vilket inte är samma sak som att gilla allt, utan det handlar om acceptans.
Förlåt det som behöver förlåtas, också dig själv.
 
Se det trassliga nystanet, det brinnande klotet, den hårda klumpen eller hur du känner om det som sitter fast, hur det löses upp, översköljs av friskt vatten, transformeras till en vit fjäder som lyfter i vinden. Använd fantasins bilder, det är det språket som ditt undermedvetna pratar och som din hjärna förstår.
 
Den kram du ger dig själv, är också en kram. Det är bara en pytteliten logisk del av hjärnan som kan se skillnaden, låt inte den ligga i vägen för din läkning och ditt välbefinnande❣️
 
/Susanne