BLOGG

Alla har eller har haft struliga relationer med nära och kära, det hör till livet. Men just de är det jobbigaste att utstå!
 
Hur kan vi bättre hantera dem som utmanar oss mest?
 
Det finns några saker som är bra att tänka på:

• Det du känner är din upplevelse. Det är alltså inte saken i sig, utan hur du uppfattar den. Vi upplever världen genom våra tankar om det som händer. Hur går dina tankar, hur kan du tänka istället för att inte falla ur balans? Det behövs inte mycket för att göra stor skillnad.
• Blir du sorgsen, irriterad, arg, rädd? Genom din känsla kan du lära känna dig själv bättre. Vad ligger bakom just den känslan som triggas av personen? Varför kommer den, vilket behov finns där? Utforska, kontemplera, känn efter och in. Sedan kan du ta hand om det som saknas inom dig.
• Den här kan vara svår, men kan också ge mycket: försök se allt ur den andras perspektiv. Ärligt och så opartiskt som du bara kan. Försök förstå. Du behöver inte gilla det, men en bredare syn på något ger alltid fler möjligheter, eller hur?
• Acceptans. Den personens upplevelse är den personens upplevelse. Inte din. Oavsett om den är sann, rätt eller ens önskvärd. Acceptans tar dig ett steg ifrån själva situationen, så du kan se den lite utifrån och därmed lugna dina egna känslor. Den öppnar dörren för frid.
• Välj dina strider. Vad är viktigt för dig? Lämna resten och låt det passera, det är ändå inte ditt - om du inte gör det till ditt. Du kan alltid välja vad du vill ta in, välj bara det du mår bra av. Lättare sagt än gjort, jag vet, men likväl sant och värt ansträngningen.

 
I djupet vill alla leva i samförstånd, eftersom det är en förutsättning för att vara en del av ett sammanhang. Att vara en del av ”gruppen” handlar om känslan av överlevnad, den är stark.
 
Konflikter, irritation, grinighet osv. kommer alltid ur en rädsla av något slag, även om det kan vara svårt för omgivningen att se. En rädd person behöver empati, och det gäller både dig och övriga.
 
Påminn dig att du alltid är tillräcklig och bra nog. Även om vi har ett personligt ansvar, så har vi aldrig ansvar för att andra ska vara glada och nöjda.
 
/Susanne

Lär dig nya sätt att uttrycka dig i vår kurs Bemästra kommunikationen
 

Det finns tillfällen när ilska kan göra underverk. När den används som motor och kraft till att ändra en orättvisa till exempel. Men vår personliga ilska kan vara jobbig, och omgivningen kanske tar illa upp. Den skrämmer, den väcker försvar och attack, den kan leda till minskad respekt. I värsta fall kan andra vända sig bort och den arga känner sig utesluten, vilket kan vara förödande.
 
Det är skillnad på att bli arg och säga ifrån, och på att bli arg och fara ut mot andra (eller att slå på sig själv). Det är inte fel eller fult att bli arg men ibland kan det vara bra att efteråt reflektera över orsaken till att ilskan kommer.
 
Alla känslor, även ilska, kan lära oss mycket om oss själva. När vi lär oss hur vi fungerar och vad som ligger bakom våra reaktioner, kan vi släppa fram ilskan när den är ”befogad”. Alltså när det är något som är viktigt för oss och när vi inte kan lösa det på ett bättre sätt.
 
Kan vi hantera vår ilska så kan vi också balansera vår kroppskemi. Vi kan också på ett bättre sätt kontrollera de vibbar vi skickar ut och som påverkar hur vi och vår omgivning kommer överens.
 
Orsaken till ilska är sällan att du är arg, det ligger en rädsla bakom. Kolla på vad du är rädd för, det kan vara för din egen eller för någon annans skull. Kanske är du rädd för vad andra tycker och tänker om dig, för att inte duga, för att någon ska fara illa etc.
 
Exempel
”Jag blir arg när den säger eller gör så mot mig!”
Rädsla: att inte vara omtyckt, att bli utanför, att inte duga, att bli lämnad, att vara missförstådd. I trafiken kan det vara rädsla att komma för sent, hamna i en olycka. Vi kan till och med vara rädda för att bli arga, det finns tusen orsaker!
 
Oavsett orsak, och om ilskan är vår egen eller någon annans, så har vi mycket att vinna på att lära oss acceptera både känslan och den som för tillfället upplever den.
 
Kom ihåg att det aldrig är fel att känna känslor. De är till för att vägleda och guida oss genom livet. Det är bra att lyssna till dem och att ge dem en chans att gå över.
 
/Susanne

I vår strävan att vara i balans och kontrollera oss själva och vår tillvaro, kan vi ibland bli som en tryckkokare. En behållare som ska bära alla känslor vi trycker ner, alla händelser som vi ska hantera ”sen”, all skuld och skam över saker som vi lastar oss själva för osv.
 
Det är lätt att glömma bort vad som händer inom oss de gånger vi lägger locket på. Vi missar sedan också ofta att ta hand om oss själva och det som vi inte tillät just då.
 
Efteråt försöker vi kanske förtränga ”det där som hände”, men allt som vi är med om finns kvar i oss på någon nivå. Det mesta kan vi hantera och det försvinner ganska snart eller så småningom ur vårt system. Men inte allt gör det.
 
En del saker behöver vår omsorg, behöver bli sett och hört. Behöver en kram, ett förlåt, ett ”du är helt ok”, tröst och kärlek. Det är här vi som vuxna verkligen har chansen att ta vårt eget ansvar och ge till oss själva det vi behöver, att ta hand om oss och det som finns i behållaren.
 
Gör vi inte det, så kommer tryckkokaren att förr eller senare börja pysa och fräsa. Fortsätter vi ändå att försöka hålla locket på plats, så kommer explosionen. Ett raseriutbrott med jobbiga följder, en sorg och känslor av ensamhet och övergivenhet, eller den omtalade väggen som gör att kroppen inte längre lyssnar…
 
Att vara en positiv och glad människa innebär inte att aldrig hantera skit!
 
Ta för vana att sätta dig i lugn och ro någon gång i veckan. Ha en intention att stötta din kropp i sitt arbete att hålla rent hus. Tänk dig att det som sitter fast där inne, är något som behöver din omsorg och ta hand om det så som du skulle med ett hjälplöst barn. Se för dig hur du lastar av bagage för att lättare kunna fortsätta ditt livsäventyr.
 
Lyssna inåt, försök se vilket behov som behöver mötas just där, och ge det till dig själv. Försök se ett större perspektiv, vad är riktigt och vad är viktigt, egentligen. Ha överseende och tålamod – vilket inte är samma sak som att gilla allt, utan det handlar om acceptans.
Förlåt det som behöver förlåtas, också dig själv.
 
Se det trassliga nystanet, det brinnande klotet, den hårda klumpen eller hur du känner om det som sitter fast, hur det löses upp, översköljs av friskt vatten, transformeras till en vit fjäder som lyfter i vinden. Använd fantasins bilder, det är det språket som ditt undermedvetna pratar och som din hjärna förstår.
 
Den kram du ger dig själv, är också en kram. Det är bara en pytteliten logisk del av hjärnan som kan se skillnaden, låt inte den ligga i vägen för din läkning och ditt välbefinnande❣️
 
/Susanne

Jag känner mig sårad. Eller, jag skäms över det jag gjorde. Alla bär vi på minnen där ett förlåt saknades.
 
Varje uteblivet förlåt som vi tycker att vi borde ha fått, eller gett, sitter som en klump inom oss. Det binder oss till det förflutna och vi har svårt att släppa taget och gå vidare. Det inskränker på vår frihet och livsglädje.
Å andra sidan, varje förlåt som vi kan åstadkomma ger frihet, och läker oss på djupet.

Att förlåta är INTE att säga ok till vad som helst, det handlar om en acceptans av det som sker inom dig. Det betyder att du bestämmer dig för att du och ditt välbefinnande är viktigare än det som hände. Och det är du verkligen!
 
Det fina är att förlåtelse kan ske på ett icke-fysiskt plan. Det betyder att du kan ge dig själv det, och att det kan ges även om avståndet är stort eller om personen inte längre finns hos oss.
 
Sätt att förlåta

• Föreställ dig situationen och se hur den istället slutar med det förlåt som saknades. Hjärnan kan inte skilja på verklighet och fantasi, inte heller på igår och idag
• Tänd ett ljus, andas och ge det förlåt som behövs. Känn att du kan ge ett förlåt till det som är sårat inom dig, det kan du. Om det behövs, så känn också hur du förlåter dig själv.
• Kontemplera. Känn efter vad den här saken gör med dig. Är det värt att hålla fast vid?
• Försök se situationen utifrån. Vad hade din själ eller ditt högre jag, gett dig för råd?
• Berätta om händelsen för någon som du känner dig trygg med. Personen ska inte säga något, bara lyssna. Berätta samma sak flera gånger. Du flyttar då händelsen från ditt inre till ditt yttre, och den tappar greppet om dig.
• Ho´oponopono. En enkel men kraftfull försoningsprocess från Hawaii.
• Lyssna till en guidad meditation. Lär dig förlåta och bli fri

 
När vi insett att allt som någon gör handlar om den personen och inte om oss... när vi vet att alla gör sitt bästa... när vi tar ansvar för våra egna reaktioner och känslor... Det är dagen när tar vi hand om oss själva och varandra i stället för att reagera eller utåtagera…
…dagen då förlåt inte längre behövs…
 
Kom ihåg – Du är alltid ok och alltid älskad❣️

 /Susanne

Fler bloggar:
Varför är det så svårt att släppa taget?
Sluta älta – så här får du frid i tanken.

Vi tror att vi vet ganska säkert vem vi är. Men gör vi det?
 
Om någon ställer frågan svarar vi ofta med namn, yrkestitel, föräldraroll osv. Eller helt enkelt jag är JAG. Känslan är säker, men är medvetenheten där?
 
Vi är inte vårt namn, det har givits oss. Vi är inte våra olika roller i familj och samhälle, det är saker vi gör. Personer och uppgifter vi har ansvar för, men vi ÄR inte något av det.
 
Vi är inte vår kropp, våra tankar eller känslor. Vi HAR en kropp, tankar och känslor, men vi är mycket mer än det. Vem är det som observerar tankarna? Vem är det som kan ana vad som ska hända? Varifrån kommer styrkan, tilliten och kraften i de stunder när det verkligen gäller?
 
Inne i djupet av dig finns din grundessens. Det du kom hit med, och det du är när du lämnar här. Den kärnan finns i alla, kan inte försvinna eller tas bort – men kan glömmas att vi har… och det är det många som upplever.
 
Det tar sig uttryck i ensamhet, separationskänslor, vilsenhet, osäkerhet, låg självkänsla, otålighet, sorg… och tusen till. Allt det kan lindras, till och med försvinna, när vi kommer ihåg vem vi är. Är det värt jobbet? ABSOLUT!
 
Om jag inte är _______ vem är jag då? Ställ dig frågan, öppna dina sinnen, var stilla och lyssna inåt, känn efter, ta emot.
 
Ditt äkta jag längtar efter dig❣️
 
/Susanne
 
Här finns en meditation till hjälp Kom ihåg vem du är